6. GRAVSKRIFT
Sov
i ro, du gamla sångarhjärta!
Tiden med dess
mångbesjungna smärta
Skall ej tränga inom gravens
frid.
Ej du saknar livets snabba stunder:
Ack! du har så
trevligt här inunder,
Knuffas ej av en orolig tid.
Fast
du visste vad det var att strida.
Livet såg du från
dess glada sida,
Visor sjöng du för ditt nöjes
skull.
Du som andra har väl vilsefarit,
Men en hygglig
pojke har du varit,
Det erkännes på din döda
mull.
Ack! när hjärtat brustit, och vårt öga
Flammat ut och släckts, då gör så föga,
Huru stoftet döms, som hädansov.
Fritt må
världen om vårt värde tvista!
Sargar ilskan
minnet vid vår kista,
Gravens folk är dövstumt,
gudskelov!