7. GÖR SÅ GOTT DU KAN
Livet
har så många skiften,
Jorden har sitt gamla stök,
Och på vägen intill griften
Själv du ävlas
med försök.
Därför ses du modet fälla,
Då du strid och misstag fann:
Vet du ej hur du bör
ställa,
Gör så gott du kan!
Grip dig an
med liv och anda,
Kroppen skapad är till gagns.
Livets
värv är mångahanda,
Idoghet dess kvintessans.
Lejd att stå för skott och kula,
Plöja eller
köra spann,
Stycka byxor eller sula,
Gör så
gott du kan!
Fyll din plikt i alla väder
I vad ödet
satt dig till.
Är du född att garva läder
Eller
dömd att strypa sill,
Har som konung folket bett dig
Att
ta tron och spira ann,
Har du och till pajas gett dig,
Gör
så gott du kan!
Ej förmågan himlen dömde:
Knuten är blott att man vill.
Man kan mera än man
drömde,
Om blott viljan hjälper till.
Hör du
nöd och armod snyfta,
Ser du kvalets tår som rann,
Kan du bördan fullt ej lyfta,
Gör så gott du
kan!
Om
din lyckas rullning motas -
Det kan ej gå väl i allt -
Tro mig, livets skråmor botas
Bäst, om man tar
saken kallt.
En gång skyfflas stoftets öden
Uti
graven om varann:
Att bli vän och bror med döden,
Gör
så gott du kan!