21. VACKERT SÅ
Du
klagar, men du klagar dumt,
Min gamla hedersvän!
Ditt
öga ser allting så skumt,
Som om det grott igen.
Vad,
som ditt sinne stämmer ned,
Jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
Och det är
vackert så.
Var gång du dig i spegeln sett,
Så
såg du väl däri,
Att dig en sällsam ära
skett,
Att du fått männska bli.
Du är mot
larver och insekt
En sol att se uppå:
Du är av
Adams stolta släkt,
Och det är vackert så.
Vår
jord tar hand om vår person
Från början och till
slut:
Är man ej född med pretantion,
Så kan
man slå sig ut.
Om du i skogen gör en titt,
Så
kan du lita på,
Att du har svamp och blåbär
fritt,
Och det är vackert så.
Vår jord
visst sparsam vara kan
Att ge, då man vill ha,
Ty hon
vill helst, att människan
Skall komma själv och ta.
I
berg och floder finns det gull.
Och om man friskt går på,
Så kan man stoppa fickan full,
Och det är vackert
så.
Har
du ej gratis fått förnuft
Att bruka som du vill,
Och
dito vatten sol och luft
Och snö och månsken till?
När se´n du en förnyad hud
Vart sjunde år
lär få,
Jag tycker, sannerligt för Gud,
Att
det är vackert så.
Och när till slut du andan
mist,
Och du är kroppen kvitt,
En himlafärd du gör
till sist,
Som du får kostnadsfritt.
Vem vet kanske en
skönhet då,
Som du ej tänker på,
Skall
till din grav med rosor gå,
Och det är vackert så.